Skip to content
Jag har tidigare vid ett par tillfällen i olika forum återkommit till de många fantastiska samtal man har med kamrater i bilen på väg till och hem ifrån aktiviteter, land och rike runt. Denna artikel utgår ifrån just ett sådant samtal som ägde rum i bilen på väg hem från den mycket lyckade blixtdemonstrationen i centrala Stockholm mot Nato och globalismen.
Såväl jag som kamraterna var mycket nöjda och glada, ja kanske rentav lyriska som jag beskrev mig själv som när jag diskuterade demonstrationen i Radio Nordfront. Vi var samtliga helt överens om att det här var den bästa aktiviteten Nordiska motståndsrörelsen genomfört på mycket länge. Men, på hur länge? Det var här själva diskussionen tog vid och den visade sig bli mer omfattande än vad det först rent spontant kändes som att den skulle komma att bli.
När vi tänkte tillbaka hastigt konstaterade vi först, allt för snabbt, att det här måste ju vara det bästa vi gjort sedan 1 maj 2018 när vi skrev nationell historia genom att
Folkkamrater och organisationskamrater, det är med ära jag får uppta er tid under självaste nyårsafton också i år. Jag ska göra mitt bästa för att det ska vara värt det.
Jag vill börja med att tacka Pär Sjögren och Pär Öberg. På grund av ett smärre missöde så hade min mångåriga tradition med att tala till nationen på nyårsafton inte kunnat bli av i år, men på grund av att dessa bägge kamrater visade på offervilja så lyckades vi lösa det i alla fall. Så stort tack till er kamrater!
Annars vet jag inte om det är bara jag eller om det är en generell känsla, men för mig känns det i varje fall som att jag knappt hunnit blinka – också var 2022 över. Det har gått så fort att man knappt har hunnit vänja sig vid att säga att det är 2022 och nu ska det alltså plötsligt bli 2023 istället.
Det kan ju förstås bara vara jag som börjar bli lite till åren också, för det har ju ändå varit ett väldigt händelserikt år – i kampen bland annat genom att det varit valår och därigenom bed
Nu när ytterligare ett år gått till ända har jag traditionsenligt lagt ganska många timmar på att gå igenom alla Motståndsrörelsens aktiviteter under året, sammanställa statistik och dra slutsatser. Precis som 2020 var 2021 kantat av oproportionerliga Covid 19-restriktioner som åtminstone stundvis satt sin prägel på delar av verksamheten.
2021 har också varit ett år som kommer se ganska annorlunda ut i denna rapport då vi i ganska hög grad frångått basaktivismen, alltså flygblad i brevlådor och klistermärkesuppsättningar och dylikt, för att istället lägga ännu mer tid och energi på att genomföra riktigt, riktigt bra, genomtänkta och välplanerade aktioner. Vi har med det sagt inte, och kommer inte heller överge denna del av verksamheten helt och hållet då det trots allt är ett enkelt sätt att kunna få alla medlemmar att bidra med något till kampen, men vi har de senaste åren mer och mer ändrat fokus och det syns på siffrorna från 2021.
En annan sak som märks av om man känner till
Pär Öberg, veteran inom den nationella och den nationalsocialistiska rörelsen, medlem i Motståndsrörelsens riksledning, fast medarbetare i Radio Nordfront och chef för rörelsens parlamentariska gren fyllde nyligen 50 år. Ett innerligt, om än lite senkommet grattis Pär!
Tack så mycket! Jag är helt överväldigad över hur många grattis jag fått och till och med artiklar på Motståndsrörelsens hemsida. Det är sann rikedom att ha så många bra kamrater. Det är inget som går att köpa för pengar, men det är sådant som gör livet vackert.
Jag vill inte kalla mig veteran än, men jag kanske blir så småningom, än är jag ju ganska ung. Vera Oredsson är en veteran som aldrig har vikit i sin politiska övertygelse en millimeter.
Känns det nu att du har passerat ålderstrappans högsta steg och vandrar nedåt med stapplande steg?
Ha ha ha, jag har inga stapplande steg och känner verkligen att jag har mycket kvar att ge fortfarande. Jag tänker inte ta det lugnt förrän vi har befriat vårt folk från
De stupades dag är en flaggdag i Finland som åsyftar till att minnas de som föll i Finska inbördeskriget och Finska vinterkriget. Dagen infaller den tredje söndagen i maj och uppkom på initiativ av marskalk Gustaf Mannerheim.
Över 8000 svenskar reste frivilligt till Finland för att bistå sitt grannfolk i striden mot österns härar.
Propaganda-affisch från den svenska frivilligkåren .
Över hela landet den 16:e maj hedrade Nordiska motståndsrörelsen dessa mäns insatser och offer. Detta genom gravvård, kransnedläggningar och ceremonier där tal hölls.
Talet som hölls på de olika platserna runtom i Sverige var samma tal som Gustaf Mannerheim höll för frivilligkåren 28:e mars 1940. Många av alla de soldater som föll fick aldrig höra detta tal, varför vi nu lät dem göra det på de olika platserna de vilar.
”Må det vapenbrödraskap vi här knutit vara ägnat att stärka samförståndet och varaktigt närma våra folk till varandra. Finlands känslor av tacksamhet och aktning skola a
14 april högtidlighölls minnet av Gösta Hallberg-Cuula traditionsenligt av Nordiska motståndsrörelsens Näste 1.
På kvällen samlades aktivister och medlemmar på Norra begravingsplatsen i Solna för att gemensamt med krans- och fanbärare i täten gå till den stupade hjältens grav.
Där hölls ett tal om Hallberg-Cuulas liv och kamp för nationalsocialismen och Nordens frihet.
Från hans uppväxt och som gatukämpe i Stockholm, fram till den dag Cuula stupade på Svirfronten i Finland, dit han rest som frivillig för att gemensamt med fränder under parollen-Finlands sak är vår, bekämpa ryssen och kommunismen.
I slutet tog talaren upp varför det är viktigt att hylla våra hjältar och att vi alla måste vara krigare likt Gösta och de andra frivilliga.
Endast med en krigares offervilja och fanatism kan vi nå den slutliga segern.
Därpå följde en tyst minut för fallna hjältar.
Hell de stupade!Hell er som offrat erat blod för vårt folk!
Gösta Hallberg-Cuula – Närvarande!
Lördagen den 13:e mars begav sig Nordiska motståndsrörelsens åttonde Näste till staden Nyköping i Sörmlands län. Vid ankomsten runt 12-tiden var vädret grått och trist med eventuellt någon minusgrad. Man fattade snabbt beslut om att stadshusets trappa – vars totala design verkar vara hämtad direkt från det forna Sovjet – skulle agera som plattform när nästeschefen höll sitt första anförande.
En banderoll med texten WHITE LIVES MATTER rullades ut, samtidigt som fanbärare placerades vid ändorna. Man drog direkt alla blickar till sig när megafonens larmande ljud sattes igång för att påkalla Nyköpingsbornas uppmärksamhet – nu var det dags för tal!
Med full kraft attackerades de sionistiska krafter som drar i trådarna bakom antivita spektakel av typen ”Black lives matter”, medan samma rotlösa kosmopoliter försöker att gömma undan alla de vita offer som har slaktats och fått sina namn skymfade av sionisternas bödlar. Medan den nordiska och vita rasen gång på gång massakreras av ra
2020 var ett mycket annorlunda år både för det nordiska folket och för dess förkämpar i Nordiska motståndsrörelsen. Systemets restriktioner och folkets rädsla för viruset gjorde att organisationen behövde anpassa sin verksamhet. Exempelvis var 2020 det första året sedan 2015 då ingen större utannonserad demonstration anordnades och färre offentliga aktioner på gator och torg har genomförts än i vanliga fall. Istället har mer fokus lagts på andra viktiga delar av kampen som exempelvis vildmarksaktiviteter, kampsportsträning och så kallad skrivbordsnazism.
Missta mig inte, det har demonstrerats och det har fortfarande genomförts offentliga aktioner. Antingen flygbladsutdelningar eller ståendes med banderoll och fanor över broar, ungefär 1,5 gång i veckan under året. Detta är inte på något vis en dålig siffra, men färre än vad det varit de senaste åren innan.
Under 2020 har det totalt skickats in 1439* kamprapporter. Medräknat de större aktioner som rapporterats om som artiklar ist
Listen to ”Simon Lindbergs Nyårstal 2020” on Spreaker.
Några av aktionerna som berörs i talet:
Talet i skriftform:
God afton alla som lyssnar! Vi är nu på den sista dagen av det första året på tjugotalet. Det är alltså nu den 31 december år 2020, och det har blivit dags för mig att på sedvanligt maner avsluta året med några ord till er. I viss mån kommer ni känna igen detta nyårstal från tidigare år, då också 2020 varit ett år fullt av radikal nationell kamp, men på många andra vis har också mycket med 2020 varit annorlunda.
Att år 2020 har varit ett annorlunda år tror jag faktiskt att hela det nordiska folket kan intyga, och det alldeles oavsett vilka politiska åsikter man har. Utbrottet av Covid 19, etablissemangets enorma hajp kring viruset och systemets många utlysta restriktioner har givetvis inte heller lämnat Nordiska motståndsrörelsen oberörd. Tvärtom, har också vi genom allt detta ställts inför ett mycket utmanande kampår.
Det tydligaste
Redan under natten mot 14 april befann sig aktivister från nästet för att vakta hjältens grav, då den vid tidigare år blivit skändad och vandaliserad av vänsterextremister.
Tisdag kväll
samlades således aktivister och medlemmar, för att i procedur med
kransbärare i täten följd av fanbärare med såväl svenska,
finska som Nordiska motståndsrörelsens fana, gå från
kyrkogårdens entré till Cuulas grav.
Vid graven hölls ett anförande av en aktivist, vilket tog upp Cuulas insatser för nationalsocialismen och Nordens frihet både med gatukamp i Stockholm som medlem i NSAP/SSS och vid stridsfronten i Finland mot Sovjetisk kommunism. Cuula var en av de första från Sverige, som anmälde sig frivillig till Finlands försvar under Finska vinterkriget 1939. I kriget miste han sitt ena öga. Detta hindrade inte kämpen att fortsätta kampen.
1941 deltog Cuula även i Finska fortsättningskriget, där han slutligen stupade vid Svirfronten 1942. Hedrandet avslutades med en tyst minut för den fallna hjä
Lördag förmiddag den 13 juli distribuerade medlemmar från Näste 7 flygblad till hundratals hushåll i området kring Eksjö regemente.
Var med och gör din plikt i Nordens enda kamporganisation för frihet.
4. Införa en stark stat med utpräglat folkstyre. Ansvarspositioner ska tilldelas efter kompetens och statens mål blir att främst arbeta för folkets väl och bevarande. Yttrandefriheten ska vara omfattande.
De allmänna förväntningarna på staten och dess uppgifter idag reduceras ofta till att upprätthålla lag och ordning, ta in skatter samt i viss mån se till att samhället är rättvist. Vår nationalsocialistiska syn på staten innebär att dessa uppgifter är underordnade den viktigare funktionen att se till att våra nordiska folk överlever och utvecklas. Detta måste vara statens absolut mest primära mål, för om vår ras förintas spelar vare sig lag och ordning, rättvisa eller någonting annat någon som helst roll.
En vanlig missuppfattning, skapad genom omfattande propaganda i
decennier, är att vi förfäktare av den nationalsocialistiska
världsåskådningen skulle vara för diktatur och mot demokrati. Vi är
otvivelaktigt motståndare till mycket av det som de senaste årtionden
kommit
